Det rastypiska arbetssättet för Irländsk röd setter

Irländsk röd setter avlades ursprungligen fram för jakt på rapphöns och ripa. Därför är det arbetssättet vid jakt av dessa båda vilt som bör ses som norm för rasen.

I den irländska setterns rörelsemönster arbetssätt och stil måste det finnas en kontinuerlig intensitet och målmedvetenhet. Koncentrationen på uppgiften måste synas i varje steg och rörelse. Samarbetet med föraren är en del av denna koncentration och får inte störa hundens sökande efter vilt.

Under galopp ska huvudet bäras högre än rygglinjen och med nosryggen alltid parallellt med marken. Galoppen ska vara snabb och jämn, till synes utan ansträngning. Rygglinjen ska föras så parallellt med marken som möjligt tack vare harmonisk samverkan mellan fram-och bakben. Eftersom kroppen på en irländsk setter är relativt kvadratisk framstår hunden under galopp som liggande ganska högt över marken.

Svansen ska föras i linje med rygglinjen eller något nedåtvinklad och ska inte föras överrygglinjen. En del svansrörelser är tillåtna men den målmedvetne jakthunden använder sin svans sparsamt, mestadels endast för balans vid kurvtagning.

När irländaren finner fågel tar den ett par snäva slag i vittringskonen innan den stelnar i stånd. Från första kontakten med vittringen tills hunden stelnar på ståndet kan ofta mer intensiva svansrörelser synas. Kroppen blir lägre bak-till men fortfarande med högt huvud och höga skuldror under den tid hunden exakt lokaliserar bytet genom den vindburna vittringen. Öronen ska vara uttrycksfulla och hållas väl uppåt/framåt när hunden närmar sig bytet.

Stående eller liggande stånd är normalt beroende på mark- och vittringsförhållanden. Ståndet är stramt och intensivt, fyllt av energi och koncentration. Ståndet är liggande på barmark eller vid kaststånd, i högre vegetation är ståndet stående i en stram form av den rörelse hunden gör när den får första kontakten med vittringen. Fötternas placering kontrollerar balansen på den i övrigt orörliga kroppen. Huvudet hålls högt på ståndet, ögonen fokuserade, öronen uppåt/framåt samt uttrycksfulla, svansen stram, vibrerande av spänning i en båge nedanför eller i höjd med rygglinjen.

Uttrycket i avancen måste vara intensivt och koncentrerat. Huvudet hålls högt för att kontrollera vittringen, noslinjen parallell med marken och skuldrorna synliga över rygglinjen, svansen hålls stelt i en båge mot marken. Alla tendenser till att vägra att resa är att betrakta som ett gravt fel.

Irländsk röd setter är en snabb vid sökt hund, som jagar med intelligens och precision. Uppfattas en svag vittring avbryts slaget för extra kontroll men kan inte viltet lokaliseras återupptar den det påbörjade slag snarast. Slagensdjup ska vara lagom beroende på de vittrings förhållanden som råder för dagen.

­